Internationella mansdagen!

19 nov – Internationella Mansdagen!

Internationella mansdagen  finns till för att uppmärksamma pojkar, män och alla deras gemensamma problem.  Den finns till för alla män och pojkar, oavsätt var de kommer ifrån, hur gamla de är eller vilken sexualitet eller könsidentitet de än känner att de har.

Och det behövs en mansdag. Alla andra dagar på året får vi nämligen höra att män är ett problem. Att de tar plats, att de får för mycket betalt, och har för många chefsposter. Att män är ett problem, att krig, miljöförstöring, finanskriser och ojämställdhet på något ogripbart sätt skulle vara alla killars och mäns fel.
Det är fel att det är så. Det skrämmer bort många killar från jämställdhetsarbetet, och får många fler att må dåligt och tvivla på sig själva.

Internationella mansdagen finns till som en motvikt till allt det där. Den finns till för att uppmärksamma och synliggöra:

-Allt bra som män och killar har gjort och fortfarande gör för samhället. Som poliser, brandmän och byggarbetare, men också som politiker och miljöaktivister.

-Behovet av bra manliga förebilder. Att det till exempel är viktigt att för barnens skull att se till att fler killar vågar utbilda sig till förskolelärare.

-Frågor som rör mäns hälsa, till exempel arbetsplatsolyckor och prostatacancer, som faktiskt är vår vanligaste och dödligaste cancersjukdom.

-Diskriminering mot män. Framförallt gällande familjefrågor och vårdnadstvister.

Läs mer på:

http://www.international-mens-day.com/

normer

God Damn it.

Var på möte med RFSU igår kväll. Det var en kille där som skulle snacka om normer. Vi fick räkna upp egenskaper på män och kvinnor. Egenskaperna som ansågs som stereotypa skrevs ner "inom" ramen, och dom belönades, dom som var mer ovanliga skrevs ner "utanför" ramen, och bestraffades på olika sätt...

Jag blev skitsur efteråt, försöker verkligen inte vara bitter och skit, men det är svårt att låta bli ibland.

Det går till exempel inte att säga att den kille som är lite mjuk, är feminist, är omtänksam och så vidare faller utanför normen och blir bestraffad.

Han faller nämligen inte alls utanför normen. Han faller bara inom en annan norm, den politiskt korrekta om du så vill.

Han kommer i själva verket att bli belönad, eftersom han tillhör en grupp samhället ser upp till och vill premiera. Han kommer få förtur till toppjobb och styrelseposter, och framförallt kommer han att få tillgång till en enorm jävla feministcommunity, som stötttar hans livsval och i princip allt som han gör.

Alltså precis som killen som höll i föreläsningen. Men precis som alla de vita heterosexuella män som feministerna ständigt klagar på, var det här en människa som inte kunde se de fördelar systemet gett honom. Som bara ville se till andras fördelar och sina egna nackdelar.

Om vänskap/kärlek

Vänskap och kärlek mår bra av att man kan prata om vad man känner. Det finns flera anledningar till att det funkar så.

För det första känns det bra att dela med sig av saker. Du blottar dig själv och gör dig sårbar, och den andra personen förstår hur jobbigt det är för dig, och att du verkligen har förtroende för hen som kan säga det där.

För det andra ger den andra personen information om hur hen kan bemöta dig, och vad du känner. Om du inte berättar vad du känner kommer den andra personen att dels få en annan uppfattning om dig, och dels behandla dig som någon du inte är. Det kommer i sinom tid leda till att ni glider isär.

För det tredje så är det mycket lättare att prata med den andra personen om inte din tankeverkamhet tas upp av saker du inte ska/kan säga men som du ändå inte kan låta bli att tänka på.

Lite blandat

Har kommit fram till två saker idag.

För det första tar jag saker och ting för allvarligt. Jag har en tendens att tro att jag alltid måste pusha mig själv, eftersom det i just den stunden är sista och enda chansen jag har att göra ngt jätteviktigt. Det stämmer oftast inte. Livet är fullt av nya möjligheter, och det är snarare så att man skadar sig själv och minskar sina möjligheter ännu mer om man fortsätter på någonting som inte känns bra.

För det andra så måste man ta beslut baserade på helt ovetenskapliga känningar ibland. Det kan vara svårt. Hur kan du till exempel rättfärdiga att göra slut med ngn eller säga upp kontakten bara på grund av en aning i ditt bakhuvud som säger åt dig att det kanske skulle vara en bra idé? Att du känt dig glad och lättad när du tänkt den tanken?

Våra tankar/vår intuition är ofta mkt mäktigare än vi tror att den är, och vad vi tror/förväntar oss kommer att hända ett eller två år i framtiden har en väldigt stor sannolikhet att faktiskt också slå in.

Så i den mån det går så skulle jag vilja uppmana alla att följa sin intuition och sina känslor så mycket ni kan/vågar, och inte hänga upp er era beslut som om det vore liv och död det gällde.

That's it folks!

Strife is life?

Vad finns livet till för? vad är det egentligen som är meningsfullt?

Kommer jag hem från jobbet vid fyra-femtiden är jag fullkomligt jävla död i flera timmar efteråt. Om man undantar menlösa aktiviteter som att städa toan och borsta tänderna skulle jag egentligen inte säga jag gör ett vettigt jävla skit.

Det tar seriöst flera TIMMAR innan jag återfår ngt som över huvud taget kan JÄMFÖRA med koll, och vid det laget är det bara att ställa väckarklockan på ringning och börja om från början nästa dag ^^

Jävla hamsterhjul.


Undrar om det bara är en övningsgrej....Och är det bara mig det gäller? Eller genomlever halva mänskligheten sina liv in a state of konstant apati?

Okej, det skulle iof förklara en del....

Vettig feedback någon?

First!

Ville egentligen inte starta den här bloggen.

Jag ville komma ut som typ gay först. Eller kanske transa. Liksom berätta om alla hemliga/skämmiga saker jag ville skriva om så jag inte skulle kunna få skit för det.

Och jag ville absolut inte börja skriva på Blogger. Hur jävla töntigt är inte det?

Men jag antar man måste börja någonstans. Man kan inte ha krav på sig hela tiden på att man måste åstadkomma "den" perfekta grejen. Då slutar det med att man inte åstadkommer ett jävla skit, och hur kul är det på en skala?

Ni får stå ut med den noobiga jävla formateringen, det knäppa namnet och vad fan ni nu mer kan ha att störa er på.

För min bekvämlighet är viktigare än din åsikt

Deal with it.