tisdag 18 oktober 2011

normer

God Damn it.

Var på möte med RFSU igår kväll. Det var en kille där som skulle snacka om normer. Vi fick räkna upp egenskaper på män och kvinnor. Egenskaperna som ansågs som stereotypa skrevs ner "inom" ramen, och dom belönades, dom som var mer ovanliga skrevs ner "utanför" ramen, och bestraffades på olika sätt...

Jag blev skitsur efteråt, försöker verkligen inte vara bitter och skit, men det är svårt att låta bli ibland.

Det går till exempel inte att säga att den kille som är lite mjuk, är feminist, är omtänksam och så vidare faller utanför normen och blir bestraffad.

Han faller nämligen inte alls utanför normen. Han faller bara inom en annan norm, den politiskt korrekta om du så vill.

Han kommer i själva verket att bli belönad, eftersom han tillhör en grupp samhället ser upp till och vill premiera. Han kommer få förtur till toppjobb och styrelseposter, och framförallt kommer han att få tillgång till en enorm jävla feministcommunity, som stötttar hans livsval och i princip allt som han gör.

Alltså precis som killen som höll i föreläsningen. Men precis som alla de vita heterosexuella män som feministerna ständigt klagar på, var det här en människa som inte kunde se de fördelar systemet gett honom. Som bara ville se till andras fördelar och sina egna nackdelar.

lördag 1 oktober 2011

Om vänskap/kärlek


Vänskap och kärlek mår bra av att man kan prata om vad man känner. Det finns flera anledningar till att det funkar så.

För det första känns det bra att dela med sig av saker. Du blottar dig själv och gör dig sårbar, och den andra personen förstår hur jobbigt det är för dig, och att du verkligen har förtroende för hen som kan säga det där.

För det andra ger den andra personen information om hur hen kan bemöta dig, och vad du känner. Om du inte berättar vad du känner kommer den andra personen att dels få en annan uppfattning om dig, och dels behandla dig som någon du inte är. Det kommer i sinom tid leda till att ni glider isär.

För det tredje så är det mycket lättare att prata med den andra personen om inte din tankeverkamhet tas upp av saker du inte ska/kan säga men som du ändå inte kan låta bli att tänka på.