Rage....

Kommer direkt från RFSU Malmös årsmöte, är skitsur just nu, so let the ranting commence....


Ordföranden vid förra årsmötet hade lovat nominera mig i år. Och när jag väl fick "reda" på att han inte orkat göra det hade vi redan klubbat nomineringsstopp! Som om det inte var nog hade valberedningen ingen jävla aning om vilka som hade blivit nominerade. Det är mot deras uppdragsbeskrivning att presentera några kandidater än sina egna! 

Det är helt jävla sinnessjukt. Jag skulle redan ha skrivit en motion om det om jag bara hade tillgång till stadgarna och uppdragsbeskrivningen....

Vilket jag alltså inte har eftersom jag inte är medlem i styrelsen!! 

Tror inte själva posten är så viktig men....jag vill ha ett "erkännande" för hur mycket tid och energi jag egentligen lagt ner på det här. Jag har kandiderat tre gånger i rad till den jävla styrelsen, och jag har alltid försökt vara motiverad, alltid försökt ta all kritik som konstruktiv och alltid varit beredd att försöka igen.

Jag förlorade med en rösts övervikt förra gången. Jag begärde rösträkning! Jag menar, seriöst, hur många skulle ha varit beredda att göra det?

Det är bara en fet jävla förolämpning mot mitt ego att jag inte ens blivit tillfrågad av den jävla valberedningen. Seriöst. Och om jag sedan valt att ställa upp eller inte är en annan sak.

Och mitt Ego är sjukt jävla viktigt, så ni vet...

Utbildning

Utbildning (i varje fall på högre nivå) tror jag finns till för att ge dig de faktakunskaper, färdigheter, behörigheter, kontakter och/eller den cred/sociala status som krävs för en viss typ av jobb. Möjligtvis kan man också tänka sig att något sorts "tänk" följer med i paketet. Och kanske att utbildningen faktiskt övar upp din intellektuella "förmåga" i vissa avseenden...oavsett om det gäller problemlösning, studieteknik eller matematik.

En bra definition?

Har kommit in på statsvetenskaplig fotsättningskurs för typ femte gången nu, och för femte gången har jag svårt att förstå varför jag läser den.

Antar att det ger mig viss social status att ta en pol. kand, oavsett av jag läser, men jag "stör" mig på att jag varken kommer få den djupförståelse, de faktakunskaper eller de färdigheter jag skulle få om jag pluggade till exempel nationalekonomi, kemi eller biomedicin ^^

Jag tycker om att "förstå" saker. Att behöva tänka, och verkligen förstå dem på djupet. Hur molekyler interagerar, hur människan fungerar, hur tillväxt skapas. Tror inte man riktigt gör det med statsvetenskap. Det är inte en tillräckligt hård disciplin för det. Inte tillräckligt kumulativ.

Men ändå, jag vill ju göra en insats i samhället på något sätt, göra ett avtryck och få systemet att fungera bättre. Måste då inte statsvetenskap ändå vara typ.....nyttigt?

A good deed?

Snackade med en av mina tjejkompisar i måndags (den 30/1). Hon var uppskakad då hon hade hört en tjej typ bli våldtagen i båset bredvid på solariet...hon vågade inte anmäla, så jag bestämde mig för att ta hennes uppgifter och gå till polisen själv.

Jag har faktiskt gjort mer än så. Jag stack runt till alla solarier runt hennes låt vara rätt vaga lägesbeskrivning, och bad ägarna spara sin videoövervakning för den aktuella dagen/tidpunkten.

All videoövervakning brukar nämligen raderas efter två veckor eller så....om vi antar att tjejen anmälde (vilket hon kanske inte gör på veckor eller månader), så är det fortfarande inte säkert att polisen skulle hunnit säga till i tid.

Kanske var jag ute på djupt vatten här, trots allt reagerade jag på vad jag hört om vad min förvirrade kompis trott hon hört att tjejen i båset bredvid varit med om....jag kanske inte har rätt att skrämma skiten ur folk på så pass svaga grunder.....Men hade jag någon rätt att låta bli? Som god samhällsmedborgare måste man ha en skyldighet att göra vad man kan när man får höra sådant här.

Eller så var jag bara egotrippad och förblindad av min egen Stora Betydelse eller någonting, jag kan fortfarande inte bestämma mig ^^

Jag hade rätt stora förhoppningar på att det här skulle lösa sig från början, men jag måste erkänna jag blev minst sagt besviken på polisens reaktion när jag lämnade in tipset.

”Vi måste vänta tills någon anmäler”, sade tanten i receptionen. ” det går ändå inte att identifiera någon på övervakningsfilmen”. Sedan lade hon det på högen i princip. Men.....min mobil har ju ett ansiktsigenkänningsprogram, vad borde dom då inte kunna göra då hos polisen?

Och jag hade ett namn! Varför var det ingen som kunde gå vidare med det?

Dom borde fatta att det blir klart lättare att anmäla om du faktiskt vet du har ett vittne som kan ställa upp, och någon förtroendeingivande representant för samhället faktiskt säger till dig att att "du, vi tar sådant här mycket allvarligt."

/Magnus