Om killars ansvar?

När tjejer tänker på sex och jämställdhet tror de det viktigaste är att inte bli kränkt. Att inte bli behandlad på ett sätt som inte känns okej, att främst killar inte ska ta på-, säga- eller göra någonting som känns fel. Det här har gått igen i den allmänna debatten och i princip all i sexualundervisning jag någonsin kommit i kontakt med. Antagligen då de flesta som intresserat sig med sådana här frågor har varit just tjejer. Man verkar helt enkelt tro att killar och tjejer måste få höra ungefär samma saker. Ingen ska behöva utsättas för skit som inte känns okej helt enkelt, ingen ska någonsin behöva känna sig kränkt.

Det är en viktig poäng, många utsatta killar blir inte alls uppmärksammade i den grad som behövs. Men för merparten av alla killar är det inte det som är problemet. Problemet är knappast att få sig ett nyp i rumpan och känna sig kränkt. 

Det är att "ge" uppmärksamhet som är det svåra, att göra det, på ett sätt som kan vara oönskat, att våga ta risken att såra någon, att göra någonting fel. Att ta det ansvaret, att be om ursäkt efteråt, och att ändå varje gång det behövs kunna samla ihop sig själv och våga ta den risken. 

För det är det som förväntas, det är killarna som måste ta det ansvaret. Det är svårt, jobbigt och ångestfyllt ibland. Och det blir knappast lättare när hela samhället nästan skriker åt dom att de inte får göra fel.  Jag tycker det är en felaktig utgångspunkt…vi kan inte bara ha en diskussion om att ingen någonsin ska bli kränkt, folk kommer att bli kränkta. thats life.. 

Vad vi kan göra är att istället föra en diskussion om var gränserna verkligen går. En ärlig diskussion om vad som är rätt, vad som är fel, och vad som är jävligt fräckt och utmanande, men som inte nödvändigtvis måste vara fel..

Queer, ideal eller identitet?

För mig innebär begreppet queer två saker, dels en könsidentitet och dels ett ideal.

För de som inte känner sig hemma, vare sig som kille eller tjej, är det en könsidentitet. För många andra är det ett ideal, de vill inte vara begränsad av könsroller, inte av normer, sexualitet eller några andra normer heller för den delen. De vill kunna älska- och ha sex med alla, utan några som helst
begränsningar. Det är en vacker tanke, jag minns själv jag brukade tänka på det sättet, gör det fortfarande till viss del. Jag tyckte liksom man bara blev en halv människa av att förneka den manliga eller kvinnliga sidan av sig själv. En fullständig och harmonisk människa måste ha lite av varje i sig....som Ying och Yang typ.

Men den har en baksida också, den kan vara ohälsosamt att tvinga sig själv att vara mer öppen och alternativ än man egentligen känner för. Och man blir jävligt förvirrad också om du ständigt måste bryta alla normer. Vi behöver normer, vår hjärna fungerar på det sättet. Vi behöver kunna placera både oss själva och andra i olika grupper. Kan du inte göra det, om du ständigt bara måste bryta mot normen, blir du ofta bara ensam och förvirrad. Kan man inte relatera till någon/någonting blir det också väldigt svårt att veta vem man är.

Missförstå mig rätt, jag tycker visst du ska bryta mot normer, och knulla runt och älska vilka du vill precis hur jävla mycket du vill. Men det ska vara för att du känner för det och verkligen trivs med det, inte för att bevisa något för dig själv =)

emo...

Jag glömmer saker.

Det känns rätt scary ibland, har inte alls tillräckligt bra kontakt med verkligheten...

Jag glömmer det kan kännas bra att prata med folk, att det faktiskt kan vara roligt att gå ut, att det faktiskt kunde finnas någon poäng med att ringa någon och bara gå ut och snacka en kväll.

Fått höra jag ska vara glad över att vara i Lund, att vara student liksom. But honestly?

Jag är inte byggt för det här kringflackandet...jag tror jag behöver kontinuitet för att kunna fungera. Det tar tid för mig att lära känna folk, jävligt lång tid. Jag behöver  ett jobb, en utbildning (lång sådan) eller egentligen vad som helst som kunde ge mig en fast punkt i tillvaron, en plattform och en identitet jag kan använda mig av för att växa och utvecklas.

Vet inte hur länge jag kan vänta på det...det känns som om hela livet sitter på "on hold" just nu, har gjort det i flera år nu snart. Kan inte stanna i det läget hur jävla länge som helst. Jag måste göra ett val snart, jävligt snart. Det kvittar egentligen vad jag väljer, bara jag gör något.

Drömmar och engagemang

Har aktiverat mig lite på swesed igen....för er som inte känner till det är det alltså Sveriges största seductionforum, folk går dit för att be om feedback på sina utekvällar, hur de kan förbättra sitt självförtroende och you name it.

Vad jag slås av när jag kommer tillbaka är hur jävla kortsiktiga alla är. Man verkar generellt sett tycka att engagemang är någonting tråkigt och oattraktivt, någonting bara idioter håller på med.

Har alltså försökt diskutera mansrättsfrågor igen, så litegrann får jag skylla mig själv.

Jag har annars haft rätt stort hopp till seductioncommunityt. Har alltid haft skitsvårt med gränser, respekt och t .ex kroppskontakt. Här har communityt spelat en stor roll, jag hoppas de kan komma att göra det även i framtiden.

Hursomhelst, i framtiden skulle jag vilja sådana här saker ska läras ut i skolan, eller i varje fall av typ RFSU. I ställer för att dunka in meningslös respekt i huvudet på de som allra minst behöver det (de coola kidsen ignorerar det där i vilket fall) kunde vi lära ut var någonstans gränsen går, och hur mycket man egentligen både kan och får göra innan man kommer dit!

Det skulle bli mycket mer konstruktivt. Och lär man väl ut saker kidsen kan använda sig av, riskerar resten av sakerna fastna också. De där med respekt, försiktighet och att kunna ta (och kunna läsa!) ett nej.

om kroppskontakt

Dansat lite tango i stadsparken idag :)

Låter töntigt men...jag tror det var rätt nyttigt, Om inte annat blir det en hel del värme, kroppskontakt och så, särskilt med tjejerna...well eller tanterna då snarare :P

But I need that.


Jag behöver verkligen ett mer avslappnat förhållande till kroppskontakt, sexualitet och så vidare, är rent fruktansvärt överspänd och har varit det i flera år nu ^^

Birgitta FTW!

Liberala Ungdomsförbundet gick idag ut med en debattartikel, där de vill se Birgitta Ohlsson som ny ledare för folkpartiet.

Det finns mycket Birgitta och jag inte håller med om. Birgitta har fullkomligt kört ner sig i prostitutionsfrågan. Hon har bestämt sig att all prostitition är människohandel och därmed vidrigt. Det går inte att resonera med henne om det. Givetvis är hon också övertygad feminist.

Men hon är en bra övertygad feminist, någon som också kan se killars problem och villkor i samhället, och någon som faktiskt tycker det är viktigt, Jag satt med på en debatt för ett tag sedan med henne som moderator. En av debattörerna nämde då att "det här kunde även hjälpa de unga männen".

Jag började applådera då, som enda person i salen. Hon såg mig i ögonen just då, jag kunde verkligen känna att hon såg mig, att det här var någonting viktigt hon verkligen höll med om. Hon vinkade sit till mig efteråt, hon tog mina kontaktuppgifter och sade till mig att jag skulle fortsätta kämpa för vad jag trodde på, förr eller senare skulle det löna sig..

Hon är den enda som någonsin gjort det i hela jävla folkpartiet!

Så, även om jag inte kan hålla mwd om allt vad Birgitta tror på och står för, tror jag definitivt hon är det bästa valet vi har just nu. Hon har en djävulsk energi, hon brinner för vad hon gör och hon har en nästan magisk förmåga att få alla omkring sig att känna sig omtyckta och respekterade. Hon är även någon som tänker själv och inte, som många andra,  bara blint följer efter kollektivet =)

Om HBT-Certifiering

Jag har alltid ställe mig emot s.k HBT-certifiering, då jag alltid känt det handlat om statligt subventionerad genusflummeri. Jag har dock nu tagit plats på HBT-Liberalernas föreläsning i Almedalen, för att ta reda på vad begreppet faktiskt innebär.


Som följer:

Certifieringen verkar alltså innehålla en hel del vettiga delar. Till stor del handlar det om att man ska ge patienter/kunder/klienter ett neutralt bemötande. Att se till att de faktiskt får sina lagliga rättigheter tillgodosedda (folk hade t.o.m vägrat ge HIV-test!!!), och att se till att administrativa dokument har en könsneutral och inkluderande utformning. Till exempel står det fortfarande "mamma" och "pappa" på blanketten där man bekräftar föräldraskapet, bara det kan få många att känna sig utanför.

De olika ställen som blivit certifierade (mest vårdcentraler och ungdomsmottagningar) har också rapporterat en hel del positiva effekter. Till exempel har mottagningar ringt RFSL och frågat om de helt plötsligt börjat "skicka dit" en massa HBT-personer bara för att de blivit certifierade. Svaret var att nej, det hade bara varit så pass dåliga att se den gruppen tidigare, och många hade också känt de kunde vara mer öppna efter att ha sett diplomet i väntsalen.

Finns dock en del som ger mig "riktigt" dåliga vibrationer. Det finns ett inslag av ideologisk likriktning i hela certifieringsprocessen, till exempel får hela arbetsplatsen underkänt om någon skriver i den anonyma utvärderingen att han/hon till exempel inte tror på programmet, att de faktiskt tycker normer kan vara bra eller liknande.

Och jag tycker allt sådant är farligt, det bara förstärker den redan nu förtryckande politiska korrektheten. Missförstå mig rätt, har inget emot vare sig homosexuella eller queer-/transpersoner. Men jag tycker ändå inte om den här arbetsmetoden....det känns som om man försöker uppmuntra frihet och mångfalt genom att bestraffa allt utom den Enda och Heliga Sanningen.

Och det går bara inte, det är i varje fall min åsikt ^^

Men jag tror iaf definitivt att arbetet med HBT-certifiering har en del bra komponenter, om man bara ville skala bort lite av den socialistiska likriktningen, det var mer än jag var beredd att tro innan föreläsningen.

Vatten och näring skall nu inmundigas! =)

EDIT: Snackat med en landstingspolitiker (homosexuell sådan) som anser att certifieringen är fullständigt meningslös, hon menar att ingen kuggar, att inget vettigt egentligen lärs ut, och att arbetsplatserna i princip "betalar 105 000 kr för ett klistermärke att sätta upp i korridoren". Hon ser hela processen som ett klart avsteg från landstingets policy att enbart sponsra verksamheter som är evidensbaserade.

Finns tydligen många starka åsikter om det här, har själv verkligen inte tillräckligt mkt underlag för att kunna stödja någon av parterna ^^
/