Misheard Lyrics 1

Stina berättade igår att hon i Bryan Adam's "Summer of 69" från början hade hört (eller velat höra?) sex dream istället för six string

Gick snabbt igenom implikationerna för mig själv. Kommentarerna inom parantes.


I got my first real sex dream, bought it at the five and dime.
"Played it 'til my fingers bled" (hell yeah!), was the summer of 69.

"Me and some boys from school" (Go Bryan!!), had a band and we "tried real hard" 
"Jimmy quit, Jody god married", we should have known, we'd never get far.

But when I look back now, that summer seemed to last forever. And if  I had the choice, yeah I'd always want to be there. Those were the best days in my life.

Aint no use in complaining, when you've got a "job" to do. Spent my evenings down at the drive-in (ewww), and that's where I met you yeah!

Standing on your mama's porch, you told me that you'd wait forever. Oh and when you held my hand, I knew that it was now or never. Those were the best days in my life.

Oh yeah, Oh yeah, back in the summer of '69!

Man we were killing time, we were young and restless, we needed to unwind (I'm not judging!)
I guess nothing could last forever, forever....

Well now the times are changin'. Look at everything that's come and gone. Sometimes i play that old sex dream. Thinking 'bout you and of what went wrong.

Standing om your mama's porch, you told me that It'd last forever. Oh and when you held my hand. I knew that it was now or never. Those were the best days of my life.

Våldtäkt och sådant

Jag tror faktiskt inte vi behöver några strängare lagar i Sverige.

Vad vi behöver göra är att ge offren för våldtäkt/olika former av utnyttjande vad de behöver, och det är inte långa fängelsestraff. Det är att få upprättelse, erkännande och att få höra att allt inte är deras fel. Att samhället ser dom. Att de har rätt att må dåligt, att de inte låtsas, inte ljuger.

Av den anledningen....jag skulle vilja se ett system där gärningsmannen(kvinnan) kan välja att be offret om ursäkt offentligt. Utan straffansvar, bara be om ursäkt. Det behöver inte vara så att han/hon gjort något fel, det kan bara vara för att hen ångrar att hen fått offret att mått dåligt efteråt, man kan vara ledsen bara för det.

Det finns fullt med situationer där det inte "finns" någon riktig gärningsman, men offret "ändå" har mått jävligt dåligt efteråt, ta det där BDSM-fallet i Malmö till exempel. Hur flummig det än låter så....jag tror det är viktigt vi ger offret någon form av officiellt erkännande "även" om vi inte kan döma någon till ansvar för det. Jag tror det kan behövas.

Ultra Depressive

Jag hade riktigt dryga tvångstankar när jag var mindre….religiöst skit. Jag trodde högra foten representerade Gud medan vänstra representerade Satan till exempel. Om jag gick i en trappa var jag tvungen att avsluta med höger fot. Helst börja med höger också, men det funkar bara med udda antal trappsteg, annars får man börja med vänster.

Hade särskilt en fantasi som var riktigt scary….jag tänkte jag var tvungen att hålla handen längs väggen när ljuset var släckt. Om jag inte gjorde det, om jag missade bara för en sekunde,  kunde det öppnas en osynlig portal till helvetet. Jag skulle gå igenom den utan att märka någon skillnad.

Men efter att jag gjort det skulle ingenting riktigt gå som det skulle. Allting skulle trots mina bästa ansträngningar bara förbytas i lidande och förnedring. Jag skulle få uppleva precis allt jag någonsin drömt om….när jag inte längre ville uppleva det, när jag var för bitter för att det fortfarande skulle kunna ge mig någonting, bara för att håna mig liksom. Och jag skulle hela tiden vara precis på gränsen till att få vad jag ville ha, vad jag längtade efter, men aldrig riktigt kunna nå dit. Lite som Sisyfos  med druvorna.

Hur som helst, den här fantasin fuckar verkligen fortfarande med mig. Så många situationer jag verkligen kan ”passa in” i det där mönstret. När jag verkligen försökt, när jag  verkligen ”gett” allt jag har men det i slutänden bara känns som jag skadat mig själv och dessutom andra runtomkring mig.  Genom just mina ansträngningar att vara bättre, vara en bra och alternativ människa, försöka vara ärlig, försöka göra rätt sak. Försöka bry mig om dom omkring mig, försöka göra skillnad.

Vet det här säkert blir en självuppfyllande profetia ibland, vet det därför inte tjänar att tänka på det...men jag tror inte det hjälper att bara säga det.

Social stuff

När det gäller sociala saker, och särskilt då med människor man inte känner, tror jag det gäller med strulminimering. Du vill helt enkelt minimera den strul/tankemässiga ansträngning som kommer krävas för att umgänget ska kunna genomdrivas!

Egentligen tror jag det gäller för alla sociala situationer.

Exempel:

Tja! Det är Magnus! borde vi typ inte försöka ta och hitta på någonting? Typ....

This is bad. Nu har vi lämpat över all kreativ och kognitiv ansträngning på mottagaren. Vill vi riktigt ta och jävlas kan vi ringa upp personen, stå och vela fem minuter och inte ens veta vad vi vill!

Dock ska tilläggas att detta oftast funkade sällsynt bra för mig under hela skoltiden :)

Tja! Magnus Här! Borde vi inte ta och umgås snart! Kan göra ngt riktigt oambitiöst, hänga på bykarens typ :P

Lite bättre, dock har du fortfarande lämpat över bördan att välja tid på mottagaren. Dessutom har du lämnat fältet fritt fram för om ni ska umgås över huvud taget. Som vi alla vet är valfrihet någonting tätt förknippat med både ångest och grubblerier.

Tja! Magnus här! på XXXXX (inte Bykarens) nu och stället hoppar!  Kom hit!

Bättre. Ärligt och rättframt. Tid och plats finns specifierat. Ångest och eftertanke behövs inte. Det är en order och sådana skall åtlydas. Well, eller åtminstone ignoreras med gott samvete :)

The Rose (något emo)

It's the heart, afraid of breaking, that never, learns to dance. And the dream, afraid of wakening, that never, takes the chance. It's the one who won't be taken, who cannot seem to give, and the soul, afraid of dying, who never, learns to live.

'Cause the night, has been too lonely, and the road, has been too long. And you think, that love is only, for the lucky and the strong. Just remember in the winter, far beneath, the bitter snows. Lies the seed, that with the sun's love, in the spring, becomes the rose.

-The Rose, 

Gillar själva budskapet i den här låten. Gillar analysera poesi över huvud taget. Den liksom beskriver att den som aldrig vågar riskera sina känslor/sitt självförtroende genom att sticka ut kommer aldrig heller att få uppleva livet fullt ut.

Den går vidare med att beskriva hur den som aldrig blir sedd och inte får kärlek skrumpnar ihop, blir oförmögen både till att ge och att få. Och att det är lätt att tappa hoppet, att det aldrig är för sent, att vem som helst kan leva upp när de väl får den kärlek och bekräftelse de längtat efter.

Okej, lite väl emo kanske, och lite fatalistiskt, uppmanar inte folk att ta tag i saker själv men...

Jag tycker ändå om det grundläggande budskapet. Håll ut, det ser mörkt ut, jävligt hopplöst, men det finns en ljusning. Du kan få känna den där samhörigheten, du kan få leva upp igen.

Det är aldrig för sent.

Catch 22?

Jag tänker här lista de allra störigaste situationerna jag kan komma på....eller som jag iaf varit med om under den senaste tiden.

Ditt internet har slutat fungera. Windows försöker ansluta till hjälpavsnittet......PÅ INTERNET!!!

Pengarna på ditt kontantkort har tagit slut. Du ansluter genast till internetbanken för att fylla på men....vänta nu. Ansluta? Internetbank? Kostar inte det pengar?

Jag sitter på Gotlandsfärjan, ska beställa in ett rejalt jävla skrovmål. Kommer på jag först måste fixa pengar till kortkontot. Ansluter till mobilbanken och....jag kommer inte fram. För att göra det krävs ett internetkort. Ett kort jag måste betala 300 kr i terminalen (och därmed först fixa ännu mer pengar) för att ha råd till.

Ett civiliserat samhälle skulle redan byggt bort de här problemen, seriöst!