Har skrivit om många artiklart från SvD på sistone....jag tycker väl det är en av de enda tidningarna värda att läsa helt enkelt, sedan förstår jag det kanske blir tråkigt i längden. Vill som sagt gärna skriva mer personliga saker, saker jag verkligen brinner för och bryr mig om. Fast i brist på detbrukar jag ta en eller två recensioner. Man håller i vilket vall skrivandet igång tänker jag -
Varit lite kaotiskt på sistone. För att aktivera mig själv har jag ställt upp som ordförande för en studentorganisation. I like the sound of that....Ordförande.
It's about time ^^
Och det skulle vara rätt nice om jag inte kanske blir tvungen att sticka till Skottland helt plötsligt. IBM söker alltså underbetald svensk kundtjänst där. Är inget jag egentligen känner för, men är verkligen tragiskt dålig på att säga nej till folk. Det gäller i synnerhet trevliga, kvinnliga, blyga sådana med stora ögon och skotsk brytning, det låter lite som engelska motsvarigheten till norska typ Fast det känns ändå som om jag borde göra det. Säga nej alltså. Bestämt mig för att ge fan i svenska arbetsmarknaden nu ett tag och typ hoppa in på psykolog eller läkare. Då blir ett sådant jobb mest problem...med allt strul med lägenheter och sådant.
Jag har väldigt bra förutsättningar att komma in någonstans också, men vill skriva högskoleprovet en gång till just to be safe. Skrev en helt överseriös utvärdering förra gången, fullspäckad med saker att kunde göra bättre. Chief among them att gå upp i tid upp till en vecka innan och fixa till dygnsrytmen. Går vanligtvis inte upp klockan sju på morgonen och nöter algebra.
Let's see, var det något mer?
Jo, fått erbjudarnde från pennfäktarna.se att skriva andras uppsatser och få betalt för det. Är typ väldigt mycket mot mina principer....att hjälpa rika snorungar få betyg dom inte förtjänat that is. Men man får pengar, och man får skriva också. Får dessutom regga eget företag, det kan väl vara en erfarenhet...misstänker att typ huvudföretaget vill ha deniability....
Men that's it I guesss, 'til next time!
fredag 22 mars 2013
måndag 18 mars 2013
Kort om A-kassan
Det pågår ett ordkrig just nu i SvD angående A-Kassan.
De flesta verkar vara överrens om att A-kassan bör breddas. Det finns förslag om att såväl studietid som arbetssökande ska vara ersättningsgrundande. Mindre än hälften av alla arbetslösa har rätt till A-kassa idag, och om man inte lättar på villkoren, menar debattörerna, riskerar den att mista sin legitimitet.
Mot ovan nämnda debattörer (Samtliga borgerliga partier, miljöpartiet och till och med LO) står socialdemokraterna. De menar att A-kassan är till för de som redan är inne i systemet. De som har ett jobb, eller i varje fall har haft ett.
Jag är principiellt för en enhetlig grundförsäkring. Jag tycker inte om konstiga systemfel, jag vill inte ha någon som fastnar mellan stolarna. Men även ur ett helt själviskt perspektiv är jag för. Är både trött och omotiverad just nu. Ändå har jag snittat en jobbintervju i veckan den senaste månaden. Inte bara arbetsförmedlingen, utan studievägledare över hela Lund har bett om att få behålla mina CVn som visningsexemplar!
Med andra ord är jag ambitiös, och borde inte samhället belöna den ambitionen? Det är väl mycket bättre att betala dig för vad du gör, än för vad du gjorde för någonting för sex månader sedan?
En A-kassa för alla (eller i varje fall för arbetssökande) skulle inte bara leda till ökad jobbsökande, det skulle också leda till ökat sparande, och att folk har råd med långsiktiga investeringar (resor till annan ort, ny lägenhet, m.m) för att långsiktigt säkra sin egen försörjning!
Well, om alla fungerade som jag i varje fall !
De flesta verkar vara överrens om att A-kassan bör breddas. Det finns förslag om att såväl studietid som arbetssökande ska vara ersättningsgrundande. Mindre än hälften av alla arbetslösa har rätt till A-kassa idag, och om man inte lättar på villkoren, menar debattörerna, riskerar den att mista sin legitimitet.
Mot ovan nämnda debattörer (Samtliga borgerliga partier, miljöpartiet och till och med LO) står socialdemokraterna. De menar att A-kassan är till för de som redan är inne i systemet. De som har ett jobb, eller i varje fall har haft ett.
Jag är principiellt för en enhetlig grundförsäkring. Jag tycker inte om konstiga systemfel, jag vill inte ha någon som fastnar mellan stolarna. Men även ur ett helt själviskt perspektiv är jag för. Är både trött och omotiverad just nu. Ändå har jag snittat en jobbintervju i veckan den senaste månaden. Inte bara arbetsförmedlingen, utan studievägledare över hela Lund har bett om att få behålla mina CVn som visningsexemplar!
Med andra ord är jag ambitiös, och borde inte samhället belöna den ambitionen? Det är väl mycket bättre att betala dig för vad du gör, än för vad du gjorde för någonting för sex månader sedan?
En A-kassa för alla (eller i varje fall för arbetssökande) skulle inte bara leda till ökad jobbsökande, det skulle också leda till ökat sparande, och att folk har råd med långsiktiga investeringar (resor till annan ort, ny lägenhet, m.m) för att långsiktigt säkra sin egen försörjning!
Well, om alla fungerade som jag i varje fall !
måndag 11 mars 2013
Persistence...
Carolina Neurath skriver i gårdagens söndagskrönika om rekryteringsprocessen till landets bolagsstyrelser. Det jävliga, menar hon, är inte egentligen att män väljer män. Det är att de befintliga styrelserna bara rekryterar folk de känner till, och de som Står [...] utanför bolagens portar och viftar och ber om att få komma med i vilket styrelse som helst [...]. Vad börsbolagen borde göra, är att hitta de som verkligen är kompetenta, inte bara de som skriker högst.
För en gångs skull kommer jag inte att argumentera emot. Jag tycker verkligen världen borde fungera på det sättet. Det finns en väldigt fin tanke bakom det här tankesättet. Om du är duktig och gör vad du ska ska du helt enkelt få cred för det. Om man är snäll och duktig. Om man jobbar hårt. Om man gör vad man ska.
Det sorgliga är att ingenting verkar fungera på det sättet. Världen är inte rättvis, den är befolkad av småsinta, fördomsfulla idioter. Idioter som är livrädda för allt främmande, vare sig det är dina idéer, din bakgrund eller din utbildning det rör sig om.
Själva den grundläggande tanken bakom man ska få vad man förtjänar verkar vara att någon vet alla bra saker du gjort, någon stor, allsmäktig föräldrafigur som ser till att allting blir rätt igen Och det funkar inte så. De småsinta, fördomsfulla idioterna man har att göra med kunde knappast bry sig mindre. Det finns ingen som vet varför just du skulle vara bra. Ingen som förstår varför du skulle passa till posten.
Ingen förälder, ingen lärare. Ingen valberedning och ingen rekryterare.
Om du inte har rätt bakgrund/kontakter blir det din uppgift att banka in i huvudet på folk varför just du är bra. Och ju mer originell och självständig du är (ju bättre du passar för rollen vill säga...), desto svårare kommer det antagligen att bli.
Du kan visst lyckas, även om du inte var med på förra golfrundan, även om du inte är någon styrelsen/valberedningen/rekryteraren känner till och/eller kan identifiera sig med. Men du måste vara väldigt stark i sådana fall. Och det tror jag gäller både för killar och tjejer.
För en gångs skull kommer jag inte att argumentera emot. Jag tycker verkligen världen borde fungera på det sättet. Det finns en väldigt fin tanke bakom det här tankesättet. Om du är duktig och gör vad du ska ska du helt enkelt få cred för det. Om man är snäll och duktig. Om man jobbar hårt. Om man gör vad man ska.
Det sorgliga är att ingenting verkar fungera på det sättet. Världen är inte rättvis, den är befolkad av småsinta, fördomsfulla idioter. Idioter som är livrädda för allt främmande, vare sig det är dina idéer, din bakgrund eller din utbildning det rör sig om.
Själva den grundläggande tanken bakom man ska få vad man förtjänar verkar vara att någon vet alla bra saker du gjort, någon stor, allsmäktig föräldrafigur som ser till att allting blir rätt igen Och det funkar inte så. De småsinta, fördomsfulla idioterna man har att göra med kunde knappast bry sig mindre. Det finns ingen som vet varför just du skulle vara bra. Ingen som förstår varför du skulle passa till posten.
Ingen förälder, ingen lärare. Ingen valberedning och ingen rekryterare.
Om du inte har rätt bakgrund/kontakter blir det din uppgift att banka in i huvudet på folk varför just du är bra. Och ju mer originell och självständig du är (ju bättre du passar för rollen vill säga...), desto svårare kommer det antagligen att bli.
Du kan visst lyckas, även om du inte var med på förra golfrundan, även om du inte är någon styrelsen/valberedningen/rekryteraren känner till och/eller kan identifiera sig med. Men du måste vara väldigt stark i sådana fall. Och det tror jag gäller både för killar och tjejer.
fredag 8 mars 2013
Om högskoleprovet igen ^^
Right, internationella kvinnodagen idag. Vill egentligen inte skriva någonting negativt, kvinnor och tjejer kan visst ha stora problem, väl värda att tas på allvar. Men jag blir fortfarande förolämpad av själva ensidigheten, bristen på perspektiv i debatten. I en artikel i DN idag uttalar sig Christina Cliffordsson, professor, och Leif Strandberg, utredare, om högskoleprovet. Denna gång är det antagningen till läkarprogrammet som är på tapeten:
"Andelen kvinnor som sökt till läkarutbildningen har legat runt 60 procent under de senaste fem åren. Trots det har lika många män som kvinnor tagits in."
Det här är ett rent faktafel. Andelen kvinnliga antagna på läkarprogrammet har överstigit de manliga med en till tre procent de senaste fem åren. Det verkar dessutom vara en siffra som ökar, läsåret 2010/11 var vi uppe i fyra procent. Anledningen till denna påstådda diskriminering sägs alltså vara högskoleprovet, och dess påstått könsförtryckande upplägg:
[F]orskningen visar att högskoleprovet gynnar svenska män ur socialgrupp 1. De gör provet i högre grad än kvinnor och gör det ofta flera gånger. Då lär de sig provets upplägg vilket ger utdelning i högre poäng, och fungerar som en genväg in på högskolan."
Jag blir bara trött när jag läser det här. Eftersom män i högre grad anstränger sig, skriver provet flera gånger och pluggar på gamla högskoleprov, skulle det då diskriminering när de även når högre resultat?
Det är inte bara en förolämpning mot de som verkligen ansträngt sig, det är även ett sätt att måla upp alla tjejer och kvinnor idag som viljelösa offer. Det är en verklighet jag bara inte kan tro på.
"Andelen kvinnor som sökt till läkarutbildningen har legat runt 60 procent under de senaste fem åren. Trots det har lika många män som kvinnor tagits in."
Det här är ett rent faktafel. Andelen kvinnliga antagna på läkarprogrammet har överstigit de manliga med en till tre procent de senaste fem åren. Det verkar dessutom vara en siffra som ökar, läsåret 2010/11 var vi uppe i fyra procent. Anledningen till denna påstådda diskriminering sägs alltså vara högskoleprovet, och dess påstått könsförtryckande upplägg:
[F]orskningen visar att högskoleprovet gynnar svenska män ur socialgrupp 1. De gör provet i högre grad än kvinnor och gör det ofta flera gånger. Då lär de sig provets upplägg vilket ger utdelning i högre poäng, och fungerar som en genväg in på högskolan."
Jag blir bara trött när jag läser det här. Eftersom män i högre grad anstränger sig, skriver provet flera gånger och pluggar på gamla högskoleprov, skulle det då diskriminering när de även når högre resultat?
Det är inte bara en förolämpning mot de som verkligen ansträngt sig, det är även ett sätt att måla upp alla tjejer och kvinnor idag som viljelösa offer. Det är en verklighet jag bara inte kan tro på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)