Om objektifiering

Att objektifiera någon är att behandla denne som ett objekt.

....alltså ingenting som är vare sig fel eller onaturligt.

För vi är alla objekt i någon mening.

Vi är trygghetsobjekt för våra barn, sympatiobjekt för våra vänner och sexobjekt för den som känner sig attraherad.

Det är ingenting fel i det här. Vi skulle må rätt dåligt, om ingen någonsin kom att behöva- eller uppskatta oss på just det sättet

Det som blir fel är att t.ex ständigt få lyssna på kompisens klagolåt, utan att själv få berätta om dina problem (således göra kompisen till sympati/trygghetsobjekt). Vad som är fel är att chefen stöter på dig under arbetsintervjun, eller att bli stött på på ett sätt som känns klumpigt, oönskat eller obehagligt.

Med andra ord är det inte objektifieringen i sig som är fel, utan just att bli objektifierad på fel sätt, under fel omständigheter, av fel person eller i fel utsträckning, jämfört med dina egna preferenser. I synnerhet om du uttryckt någonting annat, och inte får dina önskemål respekterade.

Objektifiering i sig menar jag dock aldrig är fel, den som påstår det ljuger nog litegrann för sig själv...

Lite om begåvning

Ögnat igenom skolverkets utredning om särskilt begåvade barn. Jag känner mig...träffad antar jag, då som nu .Jag känner mig därför tvungen att kommentera:

"Med samma grad av ansträngning som en mer genomsnittligt begåvad elev skulle en särskilt begåvad elev kunna uppfylla grundskolans kunskapskrav på väsentligt kortare tid."

Det får mig känna jag inte tillhör (eller tillhörde!) målgruppen, på tok för lat för det.

"Vissa trivs bra i skolans strukturerade och förutsägbara miljö – de gör det som efterfrågas, ofta med lysande resultat. Och även om dessa elever slösar bort en stor del av sin skoltid när de anpassar sig efter gruppens lärandetempo är skolan sällan något stort problem för dem."

Jag är bra på system, jag vill förstå saker. Från grunden. Ofta blir det en fördel, ofta blir det inte det. I fall med språk blir allting väldigt enkelt. Likaså vad gäller religion, historia och samhällsvetenskap. I den mån det inte finns ett uttalat system, går ändå att skönja mönster, berättelser. Naturvetenskap och matematik är mycket svårare än så. Även om ett mönster finns, kräver det ofta omfattande studier för att kunna uppfatta det mönstret, förstå systemet. Tar ofta mycket mer tid, istället för mindre.

"Andra lider i tysthet och uppmärksammas inte alls. Ytterligare andra vill gärna ifrågasätta – idéer, konventionell visdom, auktoriteter, allt är föremål för kritisk granskning. Dessa elever gör ofta bara det som intresserar dem i skolan och de kan påtala till exempel hur ”dumma” eller ogenomtänkta en lärares uppgifter är."

That's me I guess, on all accounts. Alltid förvånande för mig, just sättet på vilket man förespråkar just ifrågasättande och...det fåtal människor som faktiskt sedan tillämpar det. Liksom det där med mönster och system....är inte alltid det är bra. Själv ifrågasätter jag allt, hela tiden.

"De som smidigt anpassar sig kan vara svåra att uppmärksamma som särskilt begåvade, och de som hävdar sig kan upplevas som krångliga och socialt missanpassade."

Ifrågasätter man saker hela tiden, blir det till slut väldigt svårt att passa in i en given grupp eller identitet. Folk i allmänhet är inte individualister, de relaterar till kollektiva idéer, stilar och identiteter. Ska du gå från allt det där, måste du samtidigt vara stark nog att skapa en egen stil eller identitet. Är man varken stark eller följsam nog, riskerar man tyvärr att aldrig få erkännande för de förmågor man faktiskt besitter. Vilket kan kännas....för jävligt ibland ärligt talat.

När vi ändå är inne på just ifrågasättande. Jag ifrågasätter allt, och nästan hela tiden. Om inte konkreta problem så mig själv, mina mål och min identitet. På samma sätt som med mönster och system så..det är inte alltid bra att tänka på det sättet. Till viss grad behöver man faktiskt någonting stabilt att falla tillbaka på. Att stötta sig på någonting man ifrågasätter....blir lite som att stödja sig på någonting man inte riktigt vet om det finns där.

"Utmärkande för de särskilt begåvade barnen är att de utvecklas olika snabbt inom olika områden, till exempel kognitivt, emotionellt, socialt och motoriskt, och i otakt med sina jämnåriga (Silverman, 2013)."

Har du någonsin verkligen vetat du var intelligent, och samtidigt framstått- och blivit behandlad som fullständigt efterbliven? Utan att kunna göra någonting åt det?

Finns få saker lika frusterande som just det. .

Som jag redan varit inne på. Det handlar dels om renodlad intelligens, sedan handlar det dels om förmågan att uttrycka den intelligensen. Att kunna göra det konsekvent. Du kanske verkligen är intelligent, men bara för det inte snabbtänkt. Intelligent men inte verbal, eller social, eller har tillräckligt bra framhållning/självförtroende?.

"Många särskilt begåvade barn reagerar också starkare och djupare på sin omgivning. De uppvisar ofta en känslighet och intensitet som kan vara svår för omgivningen att förstå."

Det där är ju någonting som också gör det väldigt svårt att relatera. Det är för övrigt en av anledningarna till att jag startade den här bloggen. Vad många andra anbelangar är jag nästan en utomjording, mina tankar/prioriteringar/referenser är bara så pass annorlunda. Tänkte jag genom det här i varje fall kunde minska det gapet, om än inte sluta det. Att jag istället för en timmes knackig monolog bara kunde....maila ett eller fem bra formulerade blogginlägg.

Sedan beträffande starka och djupa reaktioner så....reagerar så pass starkt/djupt att...jag t.o.m får svårt att förstå mig själv ibland. Det är jävligt drygt, och ingenting jag är stolt- eller särskilt glad över.

"Genom att tidigt umgås med barn på samma nivå får de särskilt begåvade barnen möjlighet att spegla sig i och brottas intellektuellt och känslomässigt med andra barn med liknande förmågor. Det gör att de får tillfälle att känna sig accepterade och förstådda, vilket ger förutsättningar för en god social utveckling – de kan anpassa sig utan att förlora sig själva. "

Det där verkar få bli någon typ av livsprojekt. Det är väldigt viktigt. Make no mistake about it . Få prata med någon som känns vaken, som har förmågan att verkligen förstå dig, och se dig för vem du är. Vid sådana tillfällen man verkligen får känna sig levande. Att man själv och ens tankar faktiskt existerar.

Viktigt som sagt, men samtidigt väldigt, väldigt svårt.

Återigen, att träffa människor och ta kontakt (samt behålla, eskalera och bibehålla densamma), är sådant som kräver mer än bara rå intelligens. Sådant kräver emotionell intelligens, social intelligens och självförtroende. Viktigast av allt, så kräver det kanske att du inte ifrågasätter dig själv, utan att du faktiskt vet vem du är, vet vad det är du vill, vet vad du kan stå för och vet vad det egentligen är du kan bidra med.

A topic for another time.

Vad skiljer bra feminism från dålig?

Det finns ju bevisligen dålig feminism därute. Förrutom nutcases såsom Valerie Solanas, så är det bara att peka på raden av transfobiska radikalfeminister. Eller på den moralistiska feministiska vänstern, med Rosanna Dinamarca i spetsen. För att då inte tala om otalet skrämmande manliga feminister, som t.ex Johan Ehrenberg och Alexander Pettersson.

Min fråga blir då, vad är det som skiljer en vettig/hälsosam feminism från de bevisligen konstiga avarter som existerar?

Har verkligen försök hitta en vettig inriktning, inte bara en, utan flertalet gånger. Jag har dock nästan uteslutande blivit besviken (läs här, här och här). Kommer därför spalta upp min önskelista, på vad jag menar skulle utgöra en bra och en vettig feminism:

-En vettig/bra feminism gör skillnad på sak och person. Den förstår att män och kvinnor har olika perspektiv. Dess utövare förmår därför ta berättigad kritik, eller i varje fall inte tolka alla former av kritik som "patriarkalt förtryck", alternativt ett angrepp på deras identitet, och allt vad de står för.

-En vettig/bra feminism tar hänsyn även till kvinnors (för att inte säga feministers) makt, och mäns underordning, där den analysen är relevant. Dess utövare vet om sin egen makt, och förmår dessutom utöva den på ett hänsynsfullt och ansvarsfullt sätt.

-En vettig/bra feminism innehåller inga ouppnåeliga ideal, och gör inte skillnad på retorik och praktik. I det fallet de två skiljer sig, och t.o.m förväntas göra det, ska detta tydligt framgå i principprogram eller liknande.

-En vettig/bra feminism är konsekvent, och medverkar inte själv till att framställa kvinnor som extra goda/skyddsvärda (dvs när idealisering faktiskt ses som någonting negativt), eller för den delen män/manlighet som någonting dåligt el. destruktivt.

-En vettig/bra feminism inser att alla normer bör kritiseras, det inkluderar normen att alla normer skall kritiseras. Den inser att frihet varken kan ligga i att tvångsmässigt följa alla normer, eller att tvångsmässigt behöva bryta mot dom. Frihet ligger just i vetskapen att det finns ett val, och i förmågan att göra det valet.

-En vettig/bra feminism uppmanar inte till kollektiv skuld, och inte heller till kollektiv manlig självutplåning. I det fall män väntas ta ett särskilt ansvar, skall det tydligt framgå vilka män som berörs (och vilka som inte gör det). Det bör även framgå exakt på vad sätt, och i vilken utsträckning det ansvaret förväntas tas. Ovanstående bör illustreras med exempel.

-En vettig/bra feminism har en i grunden positiv inställning till all (dvs även manlig) sexualitet. Den är inser att både killens (för det mesta aktiva), och tjejens (för det mesta passiva) roll kan ha nackdelar, och att båda är lika fel att skuldbelägga. I det fallet mäns roll faktiskt måste kritiseras, bör kritiken framföras som i ovanstående stycke, det bör dessutom kompletteras med positiva motexempel.

Lumpen tales - lite om dubbelmoral

Läste nyss en häcklande artikel angående genusrådgivare på militära förband. Målsättningen är att varje förband skall ha åtminstone en av dessa rådgivare, som kan ägna 20-30% av sin arbetstid åt relaterade frågor.

Hörde en historia en gång om en kvinnlig fänrik, som hade sex med en manlig värnpliktig på den avslutande plutonsfesten. Tjejen ifråga beskrevs som rätt "out of it", och killen skall ha lett henne hem meddelst ett glatt leende på läpparna. Nu verkar det finnas en någurlunda avslappnad inställning till sex i det militära (kanske bara hos oss?). Det kvinnliga befälet ifråga, skall dock ha skämts öronen av sig efteråt, ha blivit sparkat från Nordic Battlegroup och sedan "delegerad till någon skitbefattning".

Nu var ju detta visserligen ett fall av sex med någon i beroendeställning. Men det hör ju tydligen inte till ovanligheterna? Dessutom avslutades killens tjänstgöring (och medföljande beroendeställning) redan nästkommande dag.

Ser det som fullt möjligt, att befälet ifråga faktiskt blev illa behandlat, bara i egenskap som tjej/kvinna. Med reservation då för saker jag inte vet, som t.ex hur pass höga befäl hon råkade erkänna inför.

Men om det nu faktiskt "finns" någon dubbelmoral, eller konstiga attityder inom militären, är detta inte någonting man faktiskt bör arbeta med? I varje fall ha en öppen diskussion, om typ (mänskliga) förhållningsregler, könsroller och sexualitet?

SVT Debatt, moralister och humanister

Såg nyss på debatten mellan Hanna Wagenius och Rosanna Dinamarca.

Ett par kommentarer:

Det finns tydliga drag av moralkonseratism i Dinamarcas argumentation. Likt Josephine Butler, ser hon (enligt min tolkning) kvinnan som moraliskt högstående, och i princip asexuell. Ingen kvinna kan enligt denna syn frivilligt tänka sig sälja sex....i varje fall inga "bra" kvinnor, sådana vänstern och Rosanna vill ha att göra med, Eventuella meningsmotståndare, är just sådana som svikit den goda saken, och inte är goda, moraliska kvinnor.  Därför vill Rosanna inte se några självständiga prostituerade, som för egen kraft förbättrar sina villkor. Hon vill i stället ge sociala insatser, dvs tvinga  de omoraliska styckena komma med tiggarmössan i hand.

Som det sig bör.

Jag tycker det märks med all önskvärd tydlighet, att förespråkarna inte bryr sig ett dugg om människors välbefinnande. Det viktigaste är inte att sexsäljarna mår bra. Enligt Rosanna är det snarast viktigast att sexköparna blir skuldbelagda, "att det inte längre är socialt accepterat att köpa sex".

Är det som Dinamarca trycker allra mest på under debatten. Det är ett argument som tyvärr bara stärker mina fördomar.

Datorstrul

Köpt bubbelplast, kraftpapper och postpaket. Var i full gång att skicka min failande dator till [infoga tillverkare här], innan den mäktiga garantin hann gå ut.

And then it hit me, budskapet längst ner på formuläret:

Notera att om ni ansöker om reparation på en bärbar dator, så MÅSTE ni skicka med originaladaptern.

(Detta hade nu inte varit något problem. Dvs om jag nu inte snubblat på sagda tingest, sett laptopen störtdyka ner mot mina hantlar, och därefter fått pilla ut den avbrutna kontakten (ur den faktiskt fortfarande fungerande laptopen) meddelst hjälp utav två knappnålar.

En förvisso väldigt intressant kväll, men ingen jag direkt ville dela med mig utav. I möjligaste mån vill jag hålla företaget ifråga lyckligt ovetande om det besinningslösta våld jag lyckats utöva mot deras stackars produkter.)

Efter googlande på ersättningsdator (insufficient funds), lyckades jag dock hitta en identisk ersättningsadapter på Amazon. Vilken dom givetvis inte kunde skicka hit. Amazons underleverantörer är nämligen djupt misstänksamma mot Europa (både britterna och amerikanarna dvs), och drivs av sunda antikapitalistiska principer. Efter ytterligare research hittade jag dock ett bulvanföretag, som, mot viss ersättning,  kunde tänka sig smuggla hit lite saker..

Jag har en adress i USA nu.

Virginia Beach
1424 Baker Road
VA 23455-3320

Maniskhet, hoppighet och statsvetenskap

På statsvetenskap idag i Uppsala.

Stormade in på seminariet, lade fram mitt case och bad eventuella meningsmotståndare dra åt helvete.
Jag kan ha snäst av någon rätt hårt.

Hade riktigt brandtal förberett, jag kunde inte bry mig mindre om någon klassade detta som statsvetenskap, sociologi eller fucking jävla arkeologi. Redan läst allt jag behövt för terminen. Jag kunde bli underkänd på hela kursen, och var beredd att göra det, bara för att få skriva vad jag ville. Jag kunde i sådana bara dansat tillbaks till läkarprogrammet, med uppdraget slutfört.

Ville alltså på B-nivån i statsvetenskap skriva en uppsats på temat "kvinnans makt över tanken, moralen och sexualiteten". Men jag blev motarbetad, både av handledare och killen jag var tvungen att arbeta med. Jag föll för trycket, och mådde väldigt dåligt av det. Det här var liksom någonting jag behövde skriva just då, för att Komma Vidare. Var plågsamt bara att läsa metodboken, att se alla uppslag jag aldrig skulle kunna använda. Började ärligt talat få visioner om min metoddel (åtföljt av euforiska lyckokänslor) under sista tiden jag var på läkarprogrammet.

....And then I knew it had gone too far.

Efter förra delkursen hade jag målat upp en bild av universitetet som en i stort sett förtryckande organisation, där alla egna tankar och idéer motarbetades, om de inte föll i linje med Vad som Hörde till Saken. Det var allvar som jag skrivit i mitt brandtal, jag skulle varit beredd att faila kursen för att få välja min inriktning själv, för att på något sätt kunna få closure.

Men det verkar förhoppningsvis i varje fall vara obefogat, i varje fall vad gäller Uppsala. Seminariekillen tyckte mest det verkade provocerande (på ett bra sätt) och intressant.

Möjligt jag nu verkar speedad/hoppig/manisk, det är  antagligen då för att jag är speedad/hoppig/manisk. Men jag tror det är bäst att i sådana fall erkänna det, agera på det och se vart det leder någonstans.

Bevis - R^2 = SSR/SSY

Ber om ursäkt för egotrippandet, nörderiet och den dåliga formateringen. En finare variant finns här. Nedanstående är en förklaring/ett komplement till detta bevis på wolfram.mathworld.com. Observera att den sidan förväxlat....SSR med SSY tror jag.

Alltså lagt ner en veckas slit på det här, och det är därför jag vill publicera. Förstår det knappast är publikfriande, men kan jag bespara någon det här så vill jag göra det.

Med det här kan man alltså bevisa att  (en grej man typ "alltid" använder i statistik) är samma sak som andelen förklarad variation som man har i sitt material.

För att förstå nedanstående resonemang, måste man kunna räkna med väntevärden, summatecken och stickprovsmedelvärden (X med streck över, dvs X-bar). Det är också väldigt bra om man förstått härledningen för regressionslinjen. Definitionerna för  samt SSR och SSY finns med i texten, men det är bra om man vet vad det är. 

Jag har färgkodat de jobbigaste partierna, så man ser vilka uttryck som hör ihop och alltså adderas/subtraheras.

---------------------

Formeln för det uppskattade värdet i regressionslinjen, för varje punkt x_i är:

 kan enligt normalekvationerna skrivas som

 

Alltså:

 kan förlängas med n/n, och sedan skrivas om enligt följande:

Vi introducerar  (alltså n-BAR upphöjt med två, inte nX upphöjt med (-2))

Vi förlänger får ursprungliga uttryck med A/A, och får:

Vi sätter sedan in det fullständiga uttrycket för

Vi börjar med att utveckla uttrycket för

Vi skriver om alla  och möblerar om:

Vi utvecklar uttrycket för :

Alltså kan hela uttrycket skrivas som:

, de två termerna tar ut varandra.

Vi kommer nu att ta summan av alla möjliga :

 och

Vi kommer nu att ta  i kvadrat

Vi tar nu summan av alla kvadrerade :

Vi går nu tillbaks till vårt ursprungliga uttryck för _i :

Vi multiplicerar med y_i:

Vi tar sedan summan av alla :

Vi vill nu, med hjälp av detta, skriva om SSR, dvs sum of squared residuals.

Som följer:

Detta uttryck är dock inte helt korrekt. är förlängt med A²/A², med A/A, och inte över huvud taget. Vi måste förlänga   och .

Alla termer i samma färg hör ihop, och kan antingen adderas eller subtraheras. Vi förenklar:

Vilket kan skrivas som:

Vilket vi kan förenkla enligt följande:

Innan vi fortsätter definierar vi , SSY och , det är termer vi fortsättningsvis kommer att behöva.

Multiplicerar vi SSY med , får vi följande uttryck:

Alltså:

Vilket skulle bevisas.