fredag 11 december 2015

Om objektifiering

Att objektifiera någon är att behandla denne som ett objekt.

....alltså ingenting som är vare sig fel eller onaturligt.

För vi är alla objekt i någon mening.

Vi är trygghetsobjekt för våra barn, sympatiobjekt för våra vänner och sexobjekt för den som känner sig attraherad.

Det är ingenting fel i det här. Vi skulle må rätt dåligt, om ingen någonsin kom att behöva- eller uppskatta oss på just det sättet

Det som blir fel är att t.ex ständigt få lyssna på kompisens klagolåt, utan att själv få berätta om dina problem (således göra kompisen till sympati/trygghetsobjekt). Vad som är fel är att chefen stöter på dig under arbetsintervjun, eller att bli stött på på ett sätt som känns klumpigt, oönskat eller obehagligt.

Med andra ord är det inte objektifieringen i sig som är fel, utan just att bli objektifierad på fel sätt, under fel omständigheter, av fel person eller i fel utsträckning, jämfört med dina egna preferenser. I synnerhet om du uttryckt någonting annat, och inte får dina önskemål respekterade.

Objektifiering i sig menar jag dock aldrig är fel, den som påstår det ljuger nog litegrann för sig själv...