Gör gästspel hos Liberala Ungdomsförbundet i Skåne idag.
Jag blev först inspirerad. Har saknat den intellektuella takhöjden i just folkpartiet. Birgitta Ohlssons anförande i början var tankeväckande, och väldigt medryckande. Vill inte prata med folk som enbart håller med mig. Folkpartiet (numera liberalerna) har alltid haft just en väldigt medryckande ideologi.
Snart kom jag dock att bli påmind, om varför det var jag lämnade förbundet.
Påpekade att föregående förbundsordförande Adam Cwejman (tillika dåvarande distriktsstyrelse) sökt driva utpressning mot mig personligen, och mot Liberala Ungdomsförbundet i Lund. Påpekade även att sådana tilltag nu blivit legitimerade, genom gällande stadgar.
Detta upplevdes som väldigt obehagligt. Inte själva situationen, men att jag tog upp den. Det finns en konstig kultur här. Det värsta är att behandla någon illa, eller göra någonting fel. Det värsta som finns är att påpeka att någon har gjort så. Det är en inställning som är rent ut sagt vidrig.
Det vore nu en sak, om det fanns en instans att hantera sådant här. Om oberoende officiella kanaler faktiskt existerade. Men de gör verkligen inte det, det finns ingen annan utväg, än att ta upp sådant här offentligt.
Det verkar dessutom som om den nya ordning som fick mig att avgå, är någonting som hunnit sätta sig bland liberala ungdomsförbundets i skånes medlemmar. Styrelsen fick enligt denna ordning makt att ensidigt fatta bindande beslut, utan några som helst begränsningar. Styrelsen fick även makt att - i strid med svensk lag - upplösa enskilda medlemsklubbar.
Detta är någonting som inte längre upplevs som hotande i distriktet. Medlemmarna verkar snarare se detta som en trygghet, en självklarhet. Efterson alla liksom vet vad det är som gäller. Faktiskt var det så, att mitt anförande (som för distriktet okänd faktor) ansågs som långt mer hotfullt än sittande distriktsstyrelse.
Det är en ordning som jag -då som nu- bara inte kan tolerera. Politik ska inte handla om att aldrig stöta sig, om att alla ska hålla med. Politik ska handla om vilja - och våga - att verkligen förändra. Allting dom undertycker de drivkrafterna, utgör för mig ett oacceptabelt hot mot själva demokratin.
Men....om vi då sammanfattar, jag tog nattåget ner till skåne. Jag har lagt tre arbetsdagar på onödigt, ideologiskt arbete som förmodligen aldrig kommer gagna mig, i synnerhet "inte" vad gäller politiska karriären..
Var detta då verkligen lönt?
Politik handlar nu inte om enbart karriär. För första gången någonsin har jag haft möjlighet (om än ytterst begränsad sådan) att faktiskt ställa folk till svars för vad de utsatt mig för. I varje fall markera (för första gången någonsin) att detta verkligen inte varit okej. Bara av den anledningen, skulle jag nästan säga det var värt det.
Dessutom har jag gett framtida medlemmar i distriktet någonstans att vända sig, vid mobbning, trakasserier och andra oegentligheter. Dessa kan nu vända sig till distriktets granskningsutskott (det s.k granskningsutskottet). Jag har gett detta utskottet makt att försvara sig själv om det (som också hänt) blir utsatt för samma typ av mobbning el. trakasserier. Framtida medlemmar kommer således aldrig finna sig själva i samma typ av ohanterliga situationer som den jag tidigare befunnit mig i.
Till på detta, medlemmar kan nu lämna in misstroendeförklaring, mot sittande mötesordförande. De kommer därför aldrig få sina (berättigade) klagomål bortviftade, på samma sätt som jag fick i min tid i förbundet. De kommer - om inte annat - i varje fall få möjlighet att markera genom att yrka på en sådan misstroendeförklaring.
Det blir nog ingen karriär just i Liberalerna, i vart fall inte i ungdomsförbundet.
Men jag har velat och vågat göra skillnad.
I think that counts for something.
